Nu räcker det.

För någon vecka sen såg jag en herre i mitten av de trettio åren. Han kom nerför backen, på cykel, i rasande fart. När han var jämsides med mig saktade han ner för att försöka sig på ett hopp. Ni vet ett sånt där som skulle utföras genom att man ryckte upp styret för att sedan liksom stötanerstyretsamtidigtsommanfårmedbakhjulet. Det som hände var att han ryckte upp styret och sen dunkade det lika snabbt i backen igen. Bakhjulet då? Inte en centimeter lyfte det. Jag blev så glad. Jag har aldrig klarat den manövern, utan var istället en sådan som tyckte att det var ascoolt att hoppa ner paralellt från en trottoarkant. Min herre gav mig dock hopp, han har förmodligen heller aldrig klarat dödshoppet men han fortsätter försöka. Fan va gatt.

När jag var yngre åkte jag en del inlines. Mycket hardcore då det innefattade streethockeyspel. Jag skulle säga att jag var ganska alright tekniskt. Jag har nu kommit på att jag hatar alla som åker inlines och är mellan 19-uppåt. Framförallt två sorter, dels typen som inte kan åka. Jag stör mig oerhört på folk som stapplar fram och ser varje lyckat "steg" som en framgång. Jag ser bara hur personen i fråga ytterligare en gång lurat döden. Kan man inte åka skall man inte åka, punkt. Den andra sorten då, jo det är såklart de som kan åka kalasbra. I ett tidigare inlägg skrev jag om hur man i de gamla goda dagarna langade damer genom att vara praktikst i toppskick (se spotta långt eller hoppa över bäckar). Substitutet nu är bland annat folk som glider runt och är asabra på låtasasgriller. Jag hatar det. Man har satt på sig schyssta kläder och dyra skridskor, allt som en enda lång penis (mus?) förlängare. Att åka fort för att sen ha tränat in en schysst inbromsning, gärna genom att bredda mellanrummet mellan benen så mycket det går samt att bara använda två hjul vilket är a och o. Det är så genomskinnligt uppenbart. Jag röstar nej när det gäller inlines. Japp.



Vi får se om det blir något mer.