Kneten

Två år i rad har jag lyckats upptäcka Kennet Andersson i Göteborgsvarvs-vimlet. Två år i rad har jag vrålat "Kööööör Kennet". Två år i rad har han gett mig tummen upp.

Vafan håller jag på med?

Nu räcker det.

För någon vecka sen såg jag en herre i mitten av de trettio åren. Han kom nerför backen, på cykel, i rasande fart. När han var jämsides med mig saktade han ner för att försöka sig på ett hopp. Ni vet ett sånt där som skulle utföras genom att man ryckte upp styret för att sedan liksom stötanerstyretsamtidigtsommanfårmedbakhjulet. Det som hände var att han ryckte upp styret och sen dunkade det lika snabbt i backen igen. Bakhjulet då? Inte en centimeter lyfte det. Jag blev så glad. Jag har aldrig klarat den manövern, utan var istället en sådan som tyckte att det var ascoolt att hoppa ner paralellt från en trottoarkant. Min herre gav mig dock hopp, han har förmodligen heller aldrig klarat dödshoppet men han fortsätter försöka. Fan va gatt.

När jag var yngre åkte jag en del inlines. Mycket hardcore då det innefattade streethockeyspel. Jag skulle säga att jag var ganska alright tekniskt. Jag har nu kommit på att jag hatar alla som åker inlines och är mellan 19-uppåt. Framförallt två sorter, dels typen som inte kan åka. Jag stör mig oerhört på folk som stapplar fram och ser varje lyckat "steg" som en framgång. Jag ser bara hur personen i fråga ytterligare en gång lurat döden. Kan man inte åka skall man inte åka, punkt. Den andra sorten då, jo det är såklart de som kan åka kalasbra. I ett tidigare inlägg skrev jag om hur man i de gamla goda dagarna langade damer genom att vara praktikst i toppskick (se spotta långt eller hoppa över bäckar). Substitutet nu är bland annat folk som glider runt och är asabra på låtasasgriller. Jag hatar det. Man har satt på sig schyssta kläder och dyra skridskor, allt som en enda lång penis (mus?) förlängare. Att åka fort för att sen ha tränat in en schysst inbromsning, gärna genom att bredda mellanrummet mellan benen så mycket det går samt att bara använda två hjul vilket är a och o. Det är så genomskinnligt uppenbart. Jag röstar nej när det gäller inlines. Japp.



Vi får se om det blir något mer.

änden av en era

Ja då var min månad av degande över. Den har gått alldeles för fort. Jag vill ändå avsluta den här bloggperioden snyggt.

Tänk om man kunde få betalt för att blogga som vissa faktiskt får, är inte det helt bengalou? Då hade fan pennan brunnit upp för länge sedan. Producerat inlägg som aldrig förr. Nu kör man på för egentligen, ja vad vet jag.

Tänk ändå att få avsluta med att hålla nollan i 5 raka. Hjälper ni mig med det??


Merci Beacoup!


Här borde det komma en passande bild:

Jag sökte på avslut och hittade den här fina bilden fotad av en Anneli. Såatte.

Dagens goddag yxskaft.

Sitter och tittar på vad som är den riktiga morgonsoffan i tv4, inte den horribla parodi som svt bjuder på kvällstid. Det slår mig dock att det är snudd på lika uselt här i den så kallade riktiga versionerna. I studion har vi till en början programledaren, Olof Lundh (semi-dassig fotbollstyckare) och Patrik Ekvall (liknarminrövidag dassig fotbollstyckare). De pratar länge och väl om fotboll, allsvenskan och landslaget. De bjuder på härliga floskler som "Det är hur många lag som helst som kan vinna allsvenskan" m.m. Det mest parodiska börjar dock efter en diskussion om sveriges nya skador (freddie, edman, zlatan m.m) då Håkan som jobbar på sporten skall komma in och förmedla tittarnas tankar i ämnet.

-Hej Håkan, ja vad säger tittarna om alla dessa skador som nyligen inträffat och hur det påverkar sveriges chanser i EM?

-Nej det vet jag inte riktigt däremot har vi en riktigt intressant diskussion om sömn pågående, hur e det med er här i studion, har ni bra sömn?

-ehh ja?

-Jovars!

-Ja men va härligt då tillhör ni de 40% som faktiskt har bra sömn.

OK?

Samtalet går vidare och man kommer in på ett annat ämne som diskuteras på nätet, nämligen Elvis Presleys tidiga alster.

Innan det är dags att avrunda frågar pogramledaren

-Men Patrik vad hände egentligen med My side of the case och allt det där, jag har inte sett det på ett tag?

-Ehh det går varje söndag på sporten som startar kl 20. Det här får vi nog ta upp med din chef...(Illa dolt förakt).

Ja så kan det gå.

Kebenekajse

Ibland skiter folk bara i att svara på sms, och i folk inkluderar jag mig själv. Jag brukar i regel svara om sms:et jag får innehåller en fråga, men ibland händer det att jag skiter i det med. Hur kommer det sig att vi är sådana?
Meningen med en blogg är att ventilera am I right? Jag har sen det senaste inlägget haft sjukt mkt uppslag och inte orkat sätta ett enda på pränt, det är fan dåligt. Känns ju rätt uppgivet ändå. Jag läste igenom alla inlägg i den nya versionen av bloggen häromdan och insåg att jag var rätt nöjd ändå. Kanske räcker så?
Jag vill bli en sån som betsäller en lättöl till lunchen, bara för att jag tycker att det är gott med lättöl. Det kommer nog aldrig att inträffa tyvärr.

Trevlig helg!

så jävla dåligt

Jag tror bestämt att min kära gästkrönikör ställde en fråga. Vad är det för jävla hyfs att lämna den hängande i luften? Ni mina få läsare är patetiska, får mig att vilja stänga ner den här skiten (Skriv gärna en kommentar med ett Ja tack så löser vi den biten). Nädå jag förstår, vi har mycket annat för oss, vi moderna och "snabba" människor. Jag är likadan, kommenterar i princip bara min egen skit, en egoist. Här får du dock ett förslag Richie:
Lösgodis i form av rabarberstång klippt i mindre bitar, den är både söt och syrlig.
GB-glass - Top Hat. Den måste han väl fatta, Carl?
Nu drar vi ut till stugan igen och njuter lite av vår/vintern!! Kanske smiskar upp nån bild eller två här sen som visar hur vi gör det på den korta påsksemestern!
This Is Sparta!

Gäst i studion

Här presenteras en gästkrönika av mannen som går under pseudonymen Don Riccardo De La Öh. Och med önskas ni alla en glad påsk!
Dagen då ondskan fick ett rövhål.

Då jag öppnade mejlet och såg bokstaven U kändes förnedringen total.

Carl Fingervall tyckte mycket om att hyssja folk i sitt klassrum. Det skulle vara tyst när magister Fingervall talade, knäpp tyst. Eleverna skulle fokusera helt och hållet på hans monotona röst som var ett av Fingervalls signum. Faktum var att han många gånger lyckats att döda människor med denna röst vilken hade samma egenskaper som ett svart hål. Med sitt höga hårfäste var han mycket respekterad på sin institution och ingen annan kunde lika snyggt som Carl Fingervall matcha högt uppdragna jeans med en instoppad tjocktröja med en mörkgråmelerad ullkavaj. På fötterna hade han skor som människan i årtionden försökt utrota. Kortfattat kan Carl Fingervall beskrivas som en man som tycker mycket bra om sig själv. Det var antagligen därför som det satt extra långt inne att säga: "ja det kan hända att jag hade fel där, att jag borde ha gjort annorlunda". Kritik hade riktats mot honom då han lyckats hyssja, hota att med att kasta ut elever och dessutom avbryta en redovisning eftersom ingen annan än han själv fick ställa frågor.

Jaha tänker ni kära läsare, vad är fel med att en gammal majje läxar upp otyget i dagens skola? Mitt svar till er, kära läsare, är att Carl Fingervall råkar undervisa vuxna människor som utbildar sig till lärare, däribland jag själv. Så här i efterhand borde jag kanske gjort som en riktig svensk och knutet näven i fickan och hållit käft. Men gjort är gjort. Jag kunde fan inte hålla käften. Efteråt kände jag mig nöjd med att tryckt till en av världens kanske mest värdelösa människor. Carl Fingervalls hämnd skulle dock bli ljuv!

U som underbar, U som i unken, U som i underkänd eller kanske U som Carl "hämnaren" Fingervall. Han hade inget svärd, han hade ingen pistol eller kniv, utan bara en sjuk hjärna som han kunde använda för att förvrida vartenda ord jag skrivit. Tjugoen kommentarer på knappa fyra sidor. Och då pratar vi inte om konstruktiv kritik, åh nej, vi pratar om den där förnedrande kritiken vars syfte är att mentalt lemlästa även det allra finaste intellektet. Hemtentan bestod av två frågor och inte någonstans fanns där, enligt Carl, ett enda rätt. Tentan var kort och gott underkänd. Ondskans rövhål är förvånandsvärt likt Carl Fingervall - hubba!

Normala studenter hade antagligen supit till, lipat lite och sen gjort en omtenta. End of story. Själv sökte jag tröst, styrka och mod hos vår gemensamme vän, Söderberg. Som så många gånger förr ställde han upp med att ligga sked och planera upprättelse. Efter påtryckningar från min sida tog sig kursledningen an ärendet föratt se över huruvida tentan egentligen var underkänd. Beskedet lät sig inte väntas på, kursledningen bedömde den som godkänd men erkände att detta var ett delikat problem. Normalt sett skall det finnas grova fel från examinatorns sida för att kursledningen skall gå in och ändra betyget. I skrivande stund har författaren dock mottagit beskedet att tentan kommer att bedömas av en ny examinator. Triumf var ordet sa Bull. Min fråga till er kära läsare är vilket lösgodis eller eventuellt vilken GB-glass jag skall bjuda på Carl Fingervall på om det är så att min tenta blir godkänd? Då situationen är ny för mig är alla tips välkomna. Man vill ju gärna inte göra bort sig då man av botten av sitt hjärta skall hååååååååna en annan människa.

Carl Fingervall?

köping

Jag har egentligen aldrig sett i en annan del av Köping. Kom över dessa två klipp som ändå är sjukt roliga.




Han kan ju en del, Tobbe.
Mors

extreme home makeover

Jag var ändå riktigt nöjd med förra inlägget. Riktigt nöjd!

Jens Wahlström 41

I fredags läste jag punkt.se på vagnen, en aning ointresserat men ändock. I slutet av tidningen har dom en avdelning där de ställs en fråga som allmänheten kan besvara via sms. Fredagens fråga var "Är svenska män bra i sängen?". Idag när snön piskade som bäst kurade jag upp mig mot fönstret för att läsa vilka härliga svar som kunde tänkas ha dykt in på fredagsfrågan. Jens Wahlström stod för ett svar som fick denna omänskliga vinterdag (i mars??) att bli lite varmare, såhär säger han:
-Det har nog inte med nationalitet att göra. Själv kör jag på bra i bingen.
Fan va go han e Jens, han kör på och han knusslar inte me't. Han lägger inga fingrar emellan utan köööör helt enkelt på! I bingen alltså, där ligger han och kör! Jens. Gött.
Ja jag vet inte. Va skall man säga.

glada dagars magi

Harry Schein (som det stavas) var en mycket erkänd författare och debattör. Han startade även det svenska filminstitutet. Man kan med andra ord säga att han verkat vara en hyvens prick. Därför hyllar vi honom med två flodhästar i täljsten. Om ni nu undrade då.








Jag var hos sjukgymnasten idag, och jag vet att det sedan jag startade den nya bloggen varit brist på godbitar därifrån, så därför kommer en här nu. Det måste ha varit före min tid när svurmandet för kvinnor kunde vara så enkelt som att spänna sina biceps, cykla på ett hjul eller gå balansgång på ett räcke. Även om det var längesen så fungerade det, tror jag. Oj se där, det där är en riktig man det där, flämtade kvinnsen när Tuffe Uffe spottade längst i klassen.

En ung kvinna, uppenbarligen involverad i någon form av dans -och sångutbildning ligger och stretchar som bäst när en ung man kommer förbi för att avsluta sitt pass. De kommer i samtal och jag får känslan av att de känner varandra en aning. De vill dock lära känna varandra lite mer. Så without further ado slänger pojkvaskern sig upp och ner, ställer sig på händerna och börjar göra armhävningar. Ja ni förstår hur jag menar va? Samtidigt står den unga kvinnan och applåderar rödblossig om kinderna och jublar. - Oj du är så stark, klarar du en till? Oj Oj du verkar inte ens vara skadad nånstans. Oj oj. Bra jobbat! Killen flexar tillbaka, landar på fötterna och låtsas borsta av något från sin axel, och säger något i stil med. Ähh det där var väl inget, jag brukar vara mycket starkare och så. Jag hoppas innerligt att de får ligga med varandra. Som i de gamla, goda, gattiga dagarna.
Goda dagar är förbi, goda dagars magi.

Nu blir det gatt med helg så sett!

Tillskott i familjen!

Han till höger heter Harry och den till vänster heter Shine!



Get it?
Slurpaslurp niggas!

inlägg 4 i mars

Den där S

Den där D

Inlägg 3 i mars.

Jag har i ärlighetens namn varit för täskig på uppbloggningen på senaste. Det har varit lite olika orsaker och några härliga force majeurs som varit i vägen. Men nu vill jag förgylla just DIN dag med ett inlägg.

Jag var av oviktig anledning på frölunda torg idag och tittade som snabbast in i butiken RBL. Har ni någon gång känt att ni varit in the presence of greatness? Jag har det nu, igen. Det var som att butikens alla kläder och häftiga skyltdockor var som bakgrunden på en porträttbild med en systemkamera. Ja ni vet, luddiga. En man stod skarp ut, Jonas Johnson. Han var igår med och knäppte Färjestad på näsan i den första kvartsfinalen och satt idag med all rätt, med ett belåtet leende på läpparna. När jag tänker efter så njöt jag av att se denna ishockeylegend vara som vilken socker-conny som helst. Han satt och slog i en "king" tidning och log förstrött medan hans fru gick och valde kläder för dagens inköp. Någon gång fick han agera smakråd och sa som vi killar säger mest i ett sådant läge "ja, den va jättefin, köp den!" Nåväl.

I helgen var jag med D i danmark. Jag följde med för andra gången och vi hade en alldeles förträfflig vistelse. Vi tränade, åt god mat, gick på bio och hade sådär kul som bara jag och D kan ha! Jag bevittnade även en match med D's lag som dom tyvärr förlorade, men det är som dom säger, bättre lycka nästa gång. Söndagen erbjöd hemfärd och svensk elitserieinnebandy för att avslutas med en go pezz i ensamhet. S jobbade nämligen i Varberg. Hon kan en del den där S.
Jag måste ha riktigt dålig fantasi när jag driver lite med dig och skriverierna om D, J? Icke sant :)

Jag vet att ni är riktigt många som läser här (eller jag skulle i alla fall vilja veta det), skulle inte ni kunna tipsa mig om vart jag skall vända mig för att söka sommarjobb?? Det hade vart guldigt.

käppe käppe käppe tjino

Gå nu genast in på www.tredjelinjen.se och tagga ner lite oproblematisk göteborgshiphop! Syrran e med som den kvinnliga rösten på några spår så det e ju gatt så. Glömde jag säga att det är gratis och lagligt :)

Annars såg jag just när eleverna på komvux slutade för dagen. 90% är av utländsk härkomst och det är så skönt att se att de vägrar tumma på sin identitet. Lugnt glider de till sina fräscha bmw-bilar som står parkerade på lagom avstånd från skolan! Gott e det!

Tar en dusch.
Har ni testat Kamerun

Som ni har väntat!

Titeln på det här blogginlägget borde egentligen vara "I hate this fucking blog" på grund av att jag kommer att skriva om vad som egentligen hände i Milano. Med andra ord ett redogörelse inlägg. Det kan dock bli någon form av bonus i slutet. Vi börjar med en bild från Milano-trippen!

Vi avfärdade från Göteborg City Airport, ett av Europas främsta och finaste flygfält. Hela inramningen är på något sätt gemytlig och när ölen kostar ringa 50 pix då blir det fem antipasti-tallrikar i betyg. Inget knussel med tider och så, och det faktum att det inte är bestämda platser på planet skapar en skön stresskänsla. I like it. Flygfärden var smärtfri.

Hopp. När vi lämnat in väskorna på hotell Menini (gadt det daer mand) tog vi första bästa hak för en kaffe. Kaffe som i Italien betyder vad vi i Sverige kallar för en espresso. Capische? Det slutade med att vi tog ett glas vin alternativt prosecco spumante med tillhörande after work buffé. De kan det där med buffé, italienarna, fy fan. Utan att gå in på detaljer så var det mycket gatt. Därefter gav vi oss ut på jakt efter biljetter till Inter-Roma. En resultatlös vandring tog oss tillbaka till hotellet innan vi tack vare ett tips från receptionisten tog oss ut för en middag. I Milano betyder "not to pricy", fetexklusivt så han skickade oss helt sonika till the golden area. Allt va snordyrt så vi promenerade vidare och tog det första bästa utanför detta område. Tyvärr var inte detta Milanos främsta slagskepp, utan tvärtom en ytterst medelmåttig restaurang. Förväntningarna var skyhöga, resultatet i ärlighetens namn sådär. Detta trots att jag och Murty-Murt åt 30 månader gammal och god Parmeggiano. Efter detta gick vi till goodfellas' och drack. Några va hemma vid 12, några vid 2.30 och några vid 4.30. Så är det.

Dag 2. Slitna efter gårdagen tog 2/3 av gänget sovmorgon och den sista trean gled runt på stan. Vi gjorde såsmåningom gemensam sak och träffades vid THE DUOMO! Milanos nav och exklusiva kärna. Väl där blev vi hustlade av två meter långa färgade män som lade armband på oss och tvingade oss att köpa dom för 5 euro styck och uppåt. NÅväl alla utom Jag och Lindahl som klarade oss men jag hustlade Martin på ett armband som jag kunde ha som avskräckare om dom kom igen! Området var superbt och efter lite promenad och shopping hamnade vi på en uteservering. Pizza och öl 180 dish. Det är väl inga problem! Den var åtminstone himmelsk, pizzan alltså. Sen fortsatte vi att strosa runt i den lagom vackra staden tills vi tröttnade, köpte glass och gick hem!

"Una cappolita piccola con due gusti. Uno gusto di nocciola e uno gusto di pistacchio" VAr det rätt slim?

Efter ett nytt besök på bufféstället denna gång med ett vårdat glas rött begav sig gwabbana mot matchen. Biljetter hade lösts via receptionisten, eller snarare hans polare Marco som kom och lämnade över ett par goa till dubbla priset. Nåväl, tunnelbanan var packad och promenaden ganska lång, men väl framme var det värt det och lite till. Sicken upplevelse. Jag vill tacka Javier Zanetti personligen, då han gjorde så att vi fick närvara när 50.000 galna italienare tappade det. Till och med Lindahl (Hardcore Juve-fan) ställde sig upp och skrek kör! Eller var det jag som skrek? Mycket nöjda plockade vi upp ett par grillade paninis med dryck och begav oss hemåt, en hemfärd som blev riktigt bekväm. Sen var det rätt i säng, upp tidigt, snabbt till flyget och snabbt hem!

Som en bonus då: Ännu en vagnupplevelse. Två hårdrockskids som bägge såg värre ut än den andre. Då är det illa. Nåväl de mer eller mindre gapade nonstop. Och nu undrar ni, vad var deras budskap? Jo hur de hatade att prata på vagnen, de ville helst vara ifred och lyssna på musik och så, det är mycket skönare. De skrek ut sitt hat mot "vagnhävderskor" som jag talat om tidigare. Vilka dumma hårdrockare. Riktigt dumma.

BOnus 2: När jag var yngre lurade jag min ena lillasyster att säga KAMERUN snabbt flera gånger i följd, för att sedan spela in resultatet. Prova tillräckligt länge tills ni fattar poängen!

Dåså, det var allt för den här gången. Sicken jävla dassblogg!

adios

Män mäter snoppar...

...kvinnor mäter barn. Jag har upptäckt att vagnen är ett sjuhelsikes ställe att få inspiration till en blogg. Idag heter huvudpersonerna Jared och Elias, de är såklart bara substitut för två mammors egon. Vem är egentligen bäst? Jared eller Elias, vem är den bästa mamman med det bästa barnet?

Mor 1

- Tycker Elias om att bada?

Mor 2

- Ja herregud han badar och stojar, han är som en fisk kan man säga.

Mor 1

- Men bara i badbaljan väl?

Mor 2

- Ja vi kör bara badbaljan än så länge men där äger Elias.

Mor 1

- Jaha näe för Jared har redan bytt till badkaret vettu. Jodå, några ggr helt själv men oftast är ju Fredrik med...så det är ju schysst.

Mor 2

- Oj jaha nämen va roligt, Jared är verkligen jätteduktig! Vi köpte ju nya kläder igår till Elias, det gick på 2500 men det var det värt, det blev sååååå fint.

Mor 1

- Men gud så kul....



Och så fortsätter det. Jag undrar, är pappor likadana? Blir man automatiskt en sådan pappa? Då vill inte jag vara med! Alla vet att ens egna barn är bäst, så varför mäta med andra?



Imorn drar vi till Milano, det håller ju. Skall intaga en hel del rödvin och en hel del riktig antipasti. Jeeesus.



Men då ses vi där!



Ciao tutti!

Fullständigt ovidkommande

På den här bloggen är man inte intresserad av att bli kommenterad. Precis som med en bra domare vill jag passera förbi obemärkt, då gör jag mitt jobb. Idag blir det nog bara ett inlägg, nämligen detta. Jag bjuder er ytterligare en film:


O.J


Trevlig lördag!

En hyvens kille!

Stefan Selakovics senaste år har varit tufft. Han har ofta figurerat i pressen av negativa skäl. Vi känner alla till åtalet mot honom och IFK-Göteborg. Man kan anta att Stefan stundtals känt sig ledsen och deprimerad, vem vill vara föremål för en utredning om brott. Glad, borde han ha blivit då han friades i rätten. Det senare tar jag för givet, åtminstone efter det jag sett ikväll. På spåret finalen hade nämligen lockat Stefan med kompisen Thomas Olsson till sig. De satt och log in i kameran och följde glatt med när publiken körde "throw your hands in the air, and waive 'em like you just don't care". Är han glad på riktigt igen? Ja det verkar onekligen så.

Vi gläds med Stefan, det är aldrig kul när kändisar är ledsna och falskt anklagade.
Jag är inte ironisk. På riktigt.

ett test med filmklipp

En rolig film

En rolig bild, som en bonus ungefär.